Dagens Nyheter – 11 september 1865, sida 1

lingssätt. Hans instinkt hade straxt sagt honom att han borde taga vapnen med sig, och han fortsaite nu sin väg, utan att bry sig om att öfrerväga skälen för och emot. Vi hade bort tala om förut, att han i botten var mycket riddorlig, vår notarie: hån visste icke sjelf hvarför han följde eftor de tre mörka skuggor, som visade honom vägen, men han gjorde det derföre att han trodde dem hotade af en stor fara. Han hade icke uppgjort någon plan; han hade icke frågat sig, hvad han skulle göra, när han kom fram. Han tyckte att det var exa sak, som icko angick honom. Emellertid tänkte han. Han förebrådde sig sjelf att han icke hade användt tiden till att skrifva, om också bara ett par ord, till sin mor och herr Pi6daniel. Han fick ångra det sedan. Nu genomgick han i minnet sitt bref till Nannette, smålog så belåtet, när han erinrade sig någon bit som han trodde skulle slå an, men var ledsen öfver att ha sagt så litet med så många ord. Han hade ju också icke alls gjort reda för sina äfventyr. Kanske Nannon icke skulle begripa honom; han hade underförstått så mycket, Men en vigtig sak hade han ju glömt bort: den märkvärdiga synen han haft, Nannon åkande i en jernvägskupg, Nannon på väg till Cherbourg! I hela brefvet hade han icke nämnt ett ord derom. Nu må ni tro, han fick ämne för sina tankar. Tänk om Nannette verkligen vore i Cherbourg! Hvad tjenade då brefvet till? Roger såg i inbillningen sig sjelf efter ankomsten till Parig följande dagen springa upp