Dagens Nyheter – 11 september 1865, sida 1

FIRE ESR rSrI SORAN RR RSKR LURAR ERSTA Då saktade han farten. Det var icke hans afsigt att hinna upp dem; utan han följde dem på ett visst afstånd. Under det han gick tänkte han: — Det här skall bli mitt sista äfventyr, och jag skall sluta mitt bref i morgon bittida. —A XI Hvar: Roger slutar sitt bref: Roger var minsann icke den, som reflekterade mycket öfver saker och ting. Han var en temligen duglig affärskarl, men gjorde allting så, som han såg andra göra det, Notarieyrket ansåg han vara det bästa bland yrken. För öfrigt var han bekymmerslös och lät verlden ha sin gång efter Guds behag. Så djupt än han afskydde äfventyr, hade han dock icke den der borgarförsigtigheten som är så nyttig och berömvärd. Oförståndiga menniskor förblanda denna försigtighet med rädsla och göra narr af personer med mod, derföre att de titta under sängen innan de lägga sig, för att se efter om icke händelsevis någon bandit behagat gömma sig der. Roger promenerade med sitt knytei hand såsom en korg. Icke ens de misstänksammaste skulle ha kunnat ana, hvad som innehölls i detta, så fredligt var vår väns utseende. Han visste icke, om han gjorde sina reskamrater någon tjenst genom att taga med vapnen; han hade ej den minsta föreställning huru det skulle komma att gå till vid mötesplatsen; men instinkten förestafvade honom hans hand