Dagens Nyheter – 9 september 1865, sida 2

men då hörde han Malgache uttala hans namn och stannade derföre. -—Han tar sig väl en liten lur nu såsom i natt, då de röfvade bort sennoran, sade Grelot. Roger rodnade ända upp till hårfästet. -— Det är så godt att lemna honom iro, menade Miguel; det vore inte klokt gjordt att utsätta en sådan som han för faran. Morpaix yttrade ingenting. — Jaså, tänkte Roger, de tyckas inte ha hög tanke om min person. Det var icke utan att han kände sig litet sårad. Han ansåg beskylluingen för sömnaktighet alldeles obefogad och tyckte att Malgache talade om honom utan tillbörlig aktning. Roger hörde bullret af stolar som flyttades, och kunde deraf förstå, att de tre kamraterna satte sig ned. Jag vet icke, hvaraf det kommer sig att ljudet tränger så lätt genom hotelldörrar, men säkert är att Roger, utan att egentligen lyssna, icke förlorade ctt enda ord af hvad som yttrades i det angränsande rummet. Mornaix sade med mycken köld: — Denna gång kan det lätt hända att Vi stanna på platsen. — Bah! utbrast Grelot. — Med de ypperliga revolvrar vi ha..började Miguel. Mornaix afbröt honom och sade i afgörande ton: — Jag har lofvat att vi skulle komma obeväpnade, och det skola vi också. Nu inträdde en stunds tystnad.