Dagens Nyheter – 9 september 1865, sida 2

— I så fall, återtog Malgache, att vi sätta oss ur stånd att sjelfva försvara oss, få vi väl lof att göra såsom alla andra menniskor, vända oss till polisen. Grelot utbrast i skratt och sade: — De verktygen passa icke för oss. Mornaix svarade icke straxt, hvarföre Roger antog att han ändrat åsigt och ville ställa sig under lugens skydd. Men när han sedan tog till ordet, var det för att upprepa: — De verktygen passa icko för oss. Han tillade: : — Innan våra fiender röfvade bort Naranja, hado de icke ännu begått någonting, som kunde göra dem åtkomliga för polisen. Då var det för tidigt att ange dem. Nu, när de ha Naranja i sitt våld ombord på sin fördömda skonert, är det återigen för sent. De ha henne som gisslan. Lagens tjenare skulle följa oss, det är deras pligt. Men hvad skulle de väl kunna uträtta? Ge oss handräckning. När och mot hvem? Det finns folk, som har ögonen öppna, på gatorna i Havre i afton, Vid första misstänkta rörelse skola signalerna tala, och polisen göra sin rond förgäfveg, Huru hindra att tre eller fyra ljus tändas i ett vindsfönster? Johannes Döparen? eller Fjärilen, som han nu kallas, är den bästa seglare jag känner till. Det blåser god ostnordost-vind. Innan en ångbåt hinner bli uppeldad, är Fjärilen? ur sigte. Om vi åter antaga att skonaren blefve upphunnen, skulle det alltid gå åt timmar innan dess, och det behöfs bara en sekund för att stöta en dolk i en värnlös qvinnas bröst. (Forts.)