underrättelsen om, att han icke kunuat upptäcka minsta spår af dem. — Vi komma till Havre före dem, sade Mornaix. Derom kunna vi vara fullt öfvertygade. Allt beror på Johannes. Döparen. Det led mot aftonen när de anlände til hamnbron i Havre, och Roger kunde icke låta bli att tänka på att han jemt tjugufyra timmar förut glad och sorgfri gått uppför trapporva till Nannettes lilla boning. Han hade aldrig trott att en menniska kunde bli så förändrad och så många händelser tilldraga sig inom loppet af elt dygn. När Roger kom ihåg sammankomsten hos herr Piegdaniel, mamsell KEudoxie och giftermålskosiraktet, blef han alldeles utom sig af oro. Man tog tre rum på hotell England, som låg invid sjöstrunden. Migucl och Grelot gjorde sig icke tid att dröja eu euda minut på hotellet. Mornaix sade åt Roger: — Stanna här och vila upp dig. Jag skall säga till, om jag behöfver dig. Och snart hade han gått sin väg, likasom de andra. Så skulle då Roger ändtligen komma i tillfalle alt skrifva det mycket omtalade brefvet till herr Pigduniel. Han beställde pajper, penna och bläck, gick upp på sitt rum och satte sig ned vid ett bord. Undertiden sprang Miguel omkring för att söka efter Johannes Döparen i alla dockorna. Mornaix hade begifvit sig utåt hamven i samma ärende; och Grelot besökte krogarne i det gvarter der sjöfolket plägar uppehålla sig