Dagens Nyheter – 8 september 1865, sida 2

fr ATS — AS rv ERNER ER Han sude till sig sjelt: — Det var inte, det kunde inte vars Nannette. Hvad skulle hon göra i Cher bourg. I Cherbourg! Så långt från Paris! Nannon, fogeln i sitt lilla bo! De få allt lof at stanna, i Paris, dessa stackars små feer, som förtjena sitt dagliga bröd med sina händers verk. Paris är den bästa afsättningsorten för de blommor, som Gud icke lätit framtödas af solens blickar och skyarnes tårar. Det är med qvinnornas som med poetervas arbeten: Paris är den enda ort der de betalas. Och finns det icke poesi i dessa smakfulla, förtjusande qvinnoarbeten, som taga i anspråk ungdomens skönhetssinne och tjena att förhöja ungdomens skönhet? Hvad skulle Nannette göra i Cherbourg? Förmodligen ha ni någongång gifvit akt på, att man under resor kan gnola på eller tycka sig höra någon bekant visstump,som oupphörligt återkommer för ens minne, likasom om hjulvu under vagnen sjönge den. Om man också söker tysta ned denna säng, fortfar den lika envist; det hjelper icke att rikta tanken på avuat håll; den kommer tillbaka likasom sådana der tlugor, som dricka hästarnes svett och blod. Nåväl! i Rogers öron ljöd hästens galopp som -en gammal bekant visa, visan om Helga Anna i Auray, den sista han hört Nannette sjunga: Ol ant jag fann en gyllne skatt I skogens villande natt! Så funderade då också hon på en skatt. Mer nej! det var ju bara en visa, en mycket