Miguel fann icke hyad han sökte i dockorna; men han formerade bekantskap med en schåare som underrättade honom hvar bästa spelhuset i sjömansqvarteret var beläget. Han besökte detta och kastade fram en mexikansk once på spelbordet. Genast ropade minst tio roster: — Be der iännvu en af Fjärilens besättning. Han har samma siags mynt som de uvudra. — Hvad är Fjärilen för ett fartyg? frågade miguel. — En vacker skonert, nytacklad och nymålad samt med en besättning af tolf lefnadsglada sällar, som svänga sig med portugisiska pengar. — Hvar äro de någonstädes de der wuntergökarne. Jag skulle inte ha något emot att vinna litet kontanter af dem. — De ha just i arton lyftat aukar för att följa med ebben. Man vet inte, hvart fartyget skull gå. Miguel förlorade sin insats och lemnade spelhuset. — Nytacklad och nymålad! tänkte han. När Miguel träffade Mornaix, stod denne :på kajen med en kikare för ögat och betraktade uppmärksamt en skonert, som kryssade på temligen långt afstånd och tycktes ämna sig till Honfleur. — Fjärilen, sade han, stafvande ihop namnet, som Var anbragt på aktern. -Johannes Döparen, svarade Miguel lugnt. Få TURN