Den hemlighetsfulla skatten. Romanifat Paul Fåval. (Forts, fr. nir 208.) Det var full dager, när de båda vännerna kommo fram dit. Grelot och Miguel väntade dem på gården med fyra sadlade hästar. Magdalena låg på sin sävg och Vincent bade feber. De hade sett ujefvulen under natter. Man bade bundit deras händer och fötter samt lagt katlar i munnen på dem. Den gamle Turk hade fått ett förfärligt sår och var förblödd. — Gensdarmerna äro i farten, sade Grelot. — Det är oss de ämna arrestera, svarade Mornaix. Oaktadt sin lifliga sinnesrörelse, kunde Roger icke låta bli att tänka: — Om jag vore gensdarm, skulle jag göra så med. Och icke kan man väl begära att gensdarmer skola kunna gissa ordet till så invecklade gåtor. — Gensdarm eller icke, mumlade Malgache, så — olycklig den som ställer sig i vägen för mig! Förmodligen ankommo gensdarmerna först sednare till platsen. Våra ryttare mötte inga sådana på vägen, men deremot en hop bönder, beväpnade med högafflar. Denna arm6 skingrades snart. De redo under tystnad åt Dreux till. Rollerua vore nu ombytta. Förut hade de