bourg, kom Just tåget 1ilande 1 full fart. Koger uppgaf owt rop, släppte tyglarne och förde handen mot ögonen, likasom hade han blifvit bländad. Han framstammade Nannettes namn, han ropade det så häårdt hans lungor förmådde, men tåget passerade just då under bron med mycket buller och brak. Man räknar icke i minuter, när det är fråga om dessu trollhästar, som vetenskapen instängt i dussintal uti ängpannan på ett lokomoltiy. Nästa sekund var tåget redan långt borta... Roger hade stannat på bron, följande med blicken den jätteorm som med blixtens fart slingrat sig fram under hans fötter. Han säg eller tyckte sig se ett fruntimmersansigte titta fram ur en af vagnarne. Robert sade åt honom att de icke hade tid att dröja och att han skulle komma. Då Roger berättade honom hvad han sett, utbrast han i skratt. — Hvad skulle din Nannette ha att göra i Cherbourg, frågade han. Roger försökte utleta ett svar på denna fråga, men förgäfves. Efter en half mils ridt, började det intryck han erfarit redan att utplånas. Hela tilldragelsen föreföll honom då som en dröm. Han var icke säker på sin sak längre; han tvifiade. Om alltsammans var inbillning, hade denna varit särdeles liflig. Han hade sett sin älskades vackra välbekanta profil, rika blonda lockar och utomordentligt finbildade mun, men allt detta på långt afstånd inom loppet af en sekund och i det halfdunkel, som alltid råder uti det inre af en passagerarevagn.