— Du svarar ingenting! utbrast Mornaix otåligt. Äro då dina farhågor större än mina? — Hvad jag tröstar mig med, svarade Roger, är att det fins lagliga myndigheter i Frankrike. Att påstå det tre brottslingar eller tio, tjugu, hundra sådana äro starkare än lagen, synes mig vara en galenskap. Mornaix gjorde en axeiryckning. — Då vi komma tram till Havre, sade han mnedslagen, är Naranja redan utom det område, hvaröfver lagens myndighet sträcker sig. — Nå så har du ett annat medel att tillgripa. Hvarföre ha de röfvat bort Naranja? Jo för att få guldtunnan. Ge dem guldtunnan, så lemna de nog din hustru tillbaka. Mornaix sporrade i raseri sin häst. — Den kuren skuile allt hjelpa, sade Grelot bakom dem. — Det vore väl tusan, utbrast Maigache om man icke skulle få tio tillfällen att ge dem hvar sitt skott i pannan, innan de hinna fram till Rodney. — Vi få lof att gå raka vägar, och handla öppet och ärligt med dem, sade Roger allvarligt. Mornaix skakade på hufvudet. — De skola bedöma oss efter sig sjelfva, svarade Mornaix. Enligt deras uppfattning rår man endast om, hvad man har i sina händer, och de skola icko anse sig säkra förrän de på ett eller annat sätt dödat oss. De fortsatte att rida under tystnad, så fort hästarne förmådde springa. I det ögonblick, då de anlände till den bro, som är uppförd öfver jernbanan mellan Paris och QCher