Dagens Nyheter – 7 september 1865, sida 2

hade hon vaknat. På temligen långt afstånd smällde tre skott efter hvarandra. Under den tystuad, som derefter inträdde, tyckte Roger sig höra den upga qvinnan med svag röst uttala Roberts namn. Han ropade, men ingen svarade honom. Dock var det icke alldeles tyst i Naranjas rum; Roger antog, att hon var anfäktad af någon elak dröm, och derföre rörde sig och talade i sömnen. Han ropade ännu en gång hennes namn och knackade på dörren. Intet svar.) Han blef förskräckt. — Na-anja! Naranja! skrek han så mycket han förmådde. i Ändå intet svar. Han ville öppna dörren; den var stängd. Hvem hade stängt den? Kallsvetten frambröt på hans panna. Han fick tag uti en tung ländstol och kastade den med all kraft mot den igenlästa dörren, så att den sprack. En duktig spark, och han var inne i det andra rummet. -— Naranja, min fru, hvar är ni? Sängen var tom och fönstret på vid gafvel. Roger tryckte händerna hårdt mot sitt bröst, ty hvad han såg bebådade en förfärlig olycka. Så notarie han in var, hoppade han tvärt ut genom fönstret. Det var visserligen ett ganska halsbrytande hopp, men Roger kom oskadad ner på marken. Det hade nu blifvit mycket ljusare, så att man med lätthet kunde urskilja föremålen. Den svarta massa, Roger sett från rummet