Dagens Nyheter – 6 september 1865, sida 3

Article Image
förunderliga händelse. Orsakerna till detta besynnerliga bedrägeri, och tiden när det började, äro höljda i mörker; men hvad som är säkert, det är, att en gqvinna i fyratio år varit läkare i engelska armåen, att hon duellerat både på värja och pistol, att hon egde djupa kunskaper i medicin och hade förskaffat sig ryktbarhet såsom en af Englands skickligaste kirurger. Våra fantasirikaste romanförfattarinnor skulle icke vågat dikta en person och karakter, sådan som den hvilken här står fram för oss såsom en sanning. Mord på en officer. En ung man vid engelska ingeniörskorpsen är anklagad att hafva velat mörda major Francis Horatio de Vere, instruktör vid kungl. ingeniör-etablissemanget, genom att aflossa ett gevärsskott från sitt fönster emot majoren, som också träffades af kulan. Den anklagade är endast nitton år, och tycks betrakta saken med den största likgiltighet. Såväl vid ransakningen som i fängelset har han visat den mest hårdnackade köld och då man talar om hans afskyvärda brott svarar han blott, att han grämer sig öfver att inte kulan tog lifvet af de Vere, som han betraktar som den värsta tyrann i engelska armeen. Då fången häromdagen besöktes af sin far, som i tårar och jemmer uttryckte sin sorg öfver att finna sin son i en sådan belägenhet, yttrade den unge brottslingen: — Hör upp med din jemmer, fader, såvida du icke gråter för att de Vere äonu lefver; men i så fall kan du också vara lugn, ty hvad som icke lyckats för mig kan lyckas för en annan. Senare ankomna underrättelser meddela alt major de Vere aflidit af sitt sår, och bör således den unge mördaren med ändå större lugn bära sitt öde, sedan hans högsta önskan gått i fullbordan. Fattigdom, okunnighet och brot!. En ransakning hölls nyligen inför magistraten i Wandsworts i England, angående ett fem veckor gammalt barn, som blifvit förgiftadt. För någon tid sedan hände sig att barnets fader, under hemvägen från sitt arbete, på ett salutorg tillgrep några grönsaker, hvarför han häktades och dömdes till böter för snatteri. Efter denna händelse förlorade han sin anställning som fabriksarbetare, och han och hans familj råkade i den djupaste fattigdom. Hustrun, som var sjuklig och ur stånd att sjelf arbeta, blef förtviflad öfver den olycka som drabbat hennes familj, och hennes förtviflan öfvergick snart till ett slags sinnesrubbning. En dag i förra veckan sände hon sin äldsta dotter att köpa något laudanvum, hvilket hon också erhöll hos en apotekare. Samma dag på aftonen fann man den stackars hustrun på gården till hennes bostad, der hon försökte afhända sig Ufvet medelst hängning; men repet blef afskuret och hon återkallades till lifvet. Så snart hon återfick medvetandet, omtalade hon, att hon förgiftat sitt fem veckor gamla barn med laudanum ; då man undersökte saken, fann man barnet döende i sin bädd, och följande dagen dog det under svåra plågor. Den olyckliga familjens tioåriga dotter var uppkallad inför domsto!en, hvarest det visade sig att hon icke kunde skilja på godt och ondt, ty hon sade sig icke veta om det var rätt eller orätt att ljuga och stjäla. Som en ursäkt för barnets okunnighet anförde fadren, att flickan ej kunnat komma i skolan derför att hon alltjemt måste vara hemma för att hjelpa sin sjuka mor. Af detta ser man hur mycket elände som finns, fastän blott en ringa del kommer i ljuset genom någon ovanligare händelse, såsom här var fallet. Lähares honorarier. Det är bekant, att den ryktbara franska läkaren hr Nelaton erhöll 400,000 francs för sitt besök hos den i Nizza aflidne ryska storfursten; men det är icke så allmänt kändt att hr Nelaton sjelf begärt detta arfvode; icke derför att han var för gammal och rik för att göra resan för mindre, utan derför att han alltid undviker att befatta sig med så hopplösa fall som detta var, ty det skadar hans reputation att icke kunna rädda sin patient, der det fiones den ringaste gnista af hopp. Den franska läkare, som drottning Amelie rekommenderade åt kung Leopold, och som heller icke lyckades, erhöll 150,000 francs för sitt besvär. Den engelska kirurgen (Henry Thompson) som lyckligt opererade det belgiska majestätet, lät patienten sjelf bestämma honorariet, och fick han 100,000 francs och en riddarorden. Vaccination utan föräldrars tiliafetee, En ovanlig sak var nyligen föremål för en engelsk domstols pröfning. En lulauwa hada mans lsaAna ad At hamna Ob

6 september 1865, sida 3

Thumbnail