Dagens Nyheter – 6 september 1865, sida 2

personer i hast omätliga rikedomar, under det att mängden af invånarne försjönk i ännu djupare elände än det, hvari den förut lefvat. I sitt fängelse hörde tjusaren berättelserna om guldgräfvandet. Han visste, han anade, hvilken väg hackan och kofoten skulle följa. Gräfningarne utbredde sig alltmera. Redan hade de hunnit till Castlemaine och Bendigo. Gordon, hvilken rymt sex gånger, var, som man lätt kan förstå, väl bevakad. Den dag då han fick höra, att de mest oförtrutoa gräfvarne öfvergått Rogneys gränser, gjorde han en sådander ytterlig ansträngning, Bom bryter alla band, och rymde. i Efter sex dagars resa anlände Bambo och han till guldgropen. De hade med sig en liten kärra, dragen af två hästar, och på den en tunna; ty med ordet guldtunna, som Gordon använde, menade han så mycket guld som går i en tunna. Han hade äfven fört med sig en våg. Han tillbragte hela natten med att väga guldet och tömma det i tunnan, som blef i det närmaste full. Gordon hade den barnsligheten att vilja ha måttet rågadt. I stället för att, så fort möjligt var, ge sig utaf med skatten, förlorade han en hel vecka på att ytterligare uppgräfva den tömda grufvan. Han fick vorkligen tunnan full till slut, men våra hästar, som på hela tiden icke fått någon riktig föda, hade sprungit sin kos. Gordon måste bege sig ut på ett längre ströftåg, för att skaffa andra hästar, och blef gripen för åttonde gången. Innan Bambo och han lemnat grufvan,