Dagens Nyheter – 6 september 1865, sida 2

bade de väl tilltäppt öppningen. Guldtunnan var i säkerhet. Gordon kunde säga: jag skall komma tillbaka. Några dagar före vår afresa med Johannes Döparen hade Bambo läst i tidningen The South Australia Mail, som ifrigt studeras i Californien, att Gordon tjusaren fått en kula i hufvudet, då han för nionde gången sökte rymma. Han visste, att Gordon heldre gifvit sitt lif än sin hemlighet. Bambo den stackars negern, som låg döende på en halmbädd i det fattiga Irland, han var då egare till en kunglig förmögenhet. Här afbröt sig Mornaix plötsligt och tycktes lyssna till ett aflägset buller, som icke nådde Rogers öron. — Nej, för tusan, det här går inte an, utbrast denne sednare. Jag är som ett litet barn. När jag hör dig berätta de der sagorna, blir jag så intresserad, att jag till slut tror dem vara sanna... — Att guldtunnan finnes till, är lika säkert, som att denna lampa lyser oss, sade Mornaix med högtidlig stimma. — Men du sade ju sjelf att gräfoingarne utbreda sig mer och mer. Rodney-distriktet är väl nu fullt af guldsökare. — Jag får nästan dagliga underrättelser derifrån. De gräfvare, som först öfvergingo Rodneys område, äro ännu sysselsatte omkring trettio mil från Gordons kamraters graf. (Forts.)