Dagens Nyheter – 6 september 1865, sida 1

vet; men i stallet lör alt lätta 12g1 den gunilla dÅiga studsare, bans herre lemvat honom att försvera sig med, tog ban fram sin bränvinsbutelj och bjöd artigt 80 gäst att smaka på inrebället. Denve drack och berättade, hurufom hen för sjunde gången fytt ur fängelset för att söka upp D tucaa guldsand, som ban hade gömd ew par tre hundra fravska mil derifrån på stranden af Goulbourne-flocen i Rodney-distriktet. Det var mycket ondt om banade vägar från Cumberland, der de voro, till Rocney, som är ett bland de sydligare grefekapen i provinsen Victoria; men Gordon Leath förklarade, att han icke stort brydde sig om bensde vägar, och att skogen, the bush, säsom man söger il Australien, var den enda väg ban kunce godkänna. Bedan hen slutat tala, strök han eld på cn tändsticka och lyste på Bambos anosigte, för att se efter, hur han råg ut. — Jöså, sade han, en morian! Derpå tillade han, efter att ba betraktat koncm mera noga: — Du behagar mg, kamrat; kom och följ med mig. Måklända hade det icke varit klokt gjordt att vigre. Banbo faumlude ihop sitt pick och peck, och under återstoden af vatten var det endast föÖreynEnr, som vekede öfver nyodlarens kreatur. Vägen tillryggelades utan särdeles mycket tesrär. I tio ärs tid hade Gordon bott i New-Walee, dit de offentliga myndigheterna hude skickat honom för åtskilliga förbrytelser. Ehuru ban tiltragt tre fjerdedelar af sin tid i lörgese, bittucc bar Unikt väl öfverallt