Dagens Nyheter – 5 september 1865, sida 3

hvari utförligare visas huru farliga pilgrimsvandringarne till Mekka äro för Europa: Chefen för det egyptiska sundhetsväsendet, Colucci Bey, har meddelat de utländska konsularagenterna i Alexandria en promemoria med anhållan att gifva sina regeringar del deraf, och hvaruti han uttalar den åsigt, att koleran, som visade sig i landet först i början af detta århundrade och sedan flera gånger gjort sin rund kring jordklotet och kräft millioner offer i det tätt befolkade Europa, har sin egentliga stapelplats, om man så får säga, i Hedschaz, Islamismens heliga land, och specielt i städerna Mekka och Medina samt berget Ararat. Den stora offerfest, som kallas Kurban-Bairam och infaller i första hälften af månaden Zilhegge, församlar årligen i nämnda städer 7 å 800,000 pilgrimer, som strömma dit från alla muhamedanska länder, för att kunna återvända hem hedrade med benämningen Hadjis eller helige. Det oförnuftiga lednadssätt och den obeskrifliga smuts, hvari pilgrimerna röra sig under hela deras resa, i förening med ett mördande klimat, är redan nog att döda en stor mängd utaf dem. De döde blifva, i anseende till reselifvets brådska, icke ordentligt begrafna, utan endast slarfvigt betäckta med öknens flygsand, som försvinner för en svag vindpust och blottar liken, hvilka naturligtvis förpesta luften. Till denna miasma kommer dessutom utdunstningen af bortåt två millioner får, hvilka slagtas såsom offer åt guddomen, ty till och med den fattigaste pilgrim måste offra åtminstone ett lamm. Köttet förtäres af den andäktiga skaran, men inelfvorna, blodet, benen och hudarne ligga qvar tills de upplösas och råka i en förruttnande jäsning i den glödande atmosferen, så att en epidemisk sjukdom nödvändigt måste uppstå genom detta öfvermått af pestlukt ooh skämda animaliska ämnen. Detta har äfven varit händelsen 1865 då Bairamsfesten inträffade i första veckan af maj månad. Koleran utbröt med sådan våldsamhet bland pilgrimerna, att omkring 100,000 menniskor bortrycktes på 14 dagar. De berättelser, som inlupit från nämnde ställen, äro verkligt förfärande, och en agent, som af egyptiska regeringen blifvit skickad till Mekka, skrifver att liken, som man icke haft tid att begrafva, blifvit uppstaplade i alla stadens moskeer. Härtill kommer ännu en annan vigtig omständighet. Det är en religiös fördom bland muselmännen att icke byta om kläder under hela vallfarten, utan beständigt bära samma plagg tills de återkomma hem, då de klippas eller rifvas i bitar och utdelas bland slägt och vänner såsom dyrbara reliker. Äfven de dödas kläder, huru smutsiga och vederstyggliga de än må vara, blifva omsorgsfullt inpackade och gömda för samma ändamål. Kan man då undra på att dessa pilgrimer från Mekka och Medina bilda så att säga en epidemisk telegraflinie, utefter hvilken sjukdomen sprides till alla länder och trakter? Europa kan icke vara säkert för koleran eller andra pestartade sjukdomar, så länge icke denna barbariska vallfartssed i Mekka helt och hållet afskaffas eller inskränkes inom förnuftiga gränser. — Colucci-Bey yttrar slutligen att någon ändring härutinnan icke kan åstadkommas endast af turkiska regeringen, utan att dertill fordras en intervention af de europeiska makterna. — Enligt sednaste underrättelser har koleran nu äfven utbrutit på Kandia, i staden Larnika på Cypern och på ön Samos.