Dagens Nyheter – 5 september 1865, sida 3

Keane Itt Jia — An Småplock i lokalbref. Ett par engelsmäns tankar om tobaksrökningen voro nyligen införda i Dagens Nyheter. Allt hvad som deri sades, om tobakens förderfliga inflytande på menniskans organism, var sannt och träffande, och något vidare ordande öfver denna sak är måhända öfverflödigt. Jag vill dock tillägga ett par till saken hörande anmärkningar. Det uppgafs att pojkar vanligen börja röka derföre att de tycka det ser karlaktigt ut. Sannt! Men en orsak till är, att de oftast äro förbjudna att röka, och absoluta förbud ha alltsedan paradisets dagar visat sig snarare frestande än afhållande. Men icke alla börja med denna ovana såsom pojkar. Hvadan kommer den då? Jo, antingen har man upptäckt någon vacker cigarrförsäljerska, och då passar det sig ju så bra att gå in och köpa cigarrer, eller också har man råkat få sig ett huskors, och då behöfver man så innerligt väl något att lugna och trösta sig med. Af dessa och dylika orsaker hafva många vid mognare ålder börjat röka. Att flertalet af det otäcka könet röker är tyvärr alltför sannt; men äfven det täcka könet börjar lära sig denna ovana. De kunna visserligen säga, att då mannen dricker punsch, så böra de få röka; men allvarligen uppmanar jag Eder, sköna damer, i edert eget intresse, att, i fall ni redan -begynt, bortlägga och, i annat fall, aldrig börja med denna osed. Huru! kostsamt det är att röka vill jag nu söka visa. Antagom att det i Stockholm finnes 100 cigarrbutiker (det finnes troligen 3 gånger så många) och i hvarje såldes 1,000 cigarrer pr dag å 6 öre stycket, (de flesta röka dyrare cigarrsorter) så uppgå således 6,000 rdr dagligen i rök i vår kära hufvudstad. Som röka ej anses som något ogudaktigt tidsfördrif -åtminstone rökes det lika mycket om ej mera på söndagarne än på hvardagarne — så blir det pr år 365 gånger 6,000 rdr eller inalles 2,190,000 rdr om året. Alla dessa sifferuppgifter äro visserligen lågt tilltagna, men de tala dock tillräckligt. Betänker man derjemte att detta blott gäller staden Stockholm, och att man i samma proportion röker öfverallt i Sverge, så synes det mig i sanning obefogadt att tala om det fattiga Sverge. Min mening är ej att framkomma med några vidare reflexioner öfver detta ämne, ty de göra sig verkligen sjelfva, utan åtnöjer jag. mig med att blott påpeka förhållandet. Men huru kunna lägga bort att röka? Ja! det låter sannerligen lättare säga än verkställa sig. Jag kan af erfarenheten blott afråda från att försöka så småningom aflägga rökandet, ty det länder oftast till att förvärra det onda. Ett sätt, som en af mina vänner använde, tillåter jag mis att anföra derföre att det medförde åsyftad verkan; han gaf nemligen sitt hedersord på att ej röka oftare än han blef bjuden, och, såsom han sedan klagande berättade mig, blef han sällan i tillfälle att röka en cigarr hvarannan vecka. För att tala om något helt annat, så kan jag omöjligen inse hvarföre almanachan skall innehålla en sådan massa barbariska namn, som icke ens passa till hundnamn, eller något dylikt som Nellrot säger i Husvill för sista gången. Om nu dessa namn nödvändigt måste qvarstå, så kan jag dock icke fatta, hvarföre vissa namn, såsom Catharina, Stephanus m. 1. skola förekomma två gånger, då så många andra verkligt vackra namn t. ex. Ebba saknas. Om någon (det jag dock vågar draga i tvifvelsmål) skulle lyckas utfundera orsaken härtill, torde, han beredvilligt meddela den till Ireneus.