BSR LIN ARN SISON on NERE LDL SRB föga gagn för det verkliga lifvet. Hvad gagna några årtal, namnen på märkvärdiga personer, geografiska ställen o. d.? Barnen få sällan lära en hjelplig svenska, och ofta händer det att barn, som kunna räkna väl ur boken, icke förmå lösa de enklaste problemer ur verkliga lifvet. Undervisningen i skolan måste derföre afse, icke qvantiteten utan qvaliteten; hufvuduppgiften vara att lära litet men väl, att mera inplanta kärlek och intresse för vetande, än sjelfva vetandet, som alltid måste blifva ofullständigt i folkskolan. Det skolbarn, som af verkligt intresse hemma genomläst nägra sidor i Fryxells berättelser eller Afzelii sagohäfder, har dermed vunnit mera, än om det i minnet inpluggat en af våra skelettartade läroböcker i historien. Talaren förordade att alla barnen få undervisniog af läraren samtidigt, och fästade uppmärksamhet derjå, att få barn kurna en sak så väl, att de icke behötva påminnag derom, och att de minst iörsigkomna barnen icke äro så okunniga, att de icke kunna åraga fördel af updervisvivgen, belst om läraren 1örslår att lömpa sina tågor och sin undervisving efter alla; men för att kunna göra detta, är nödvändigt att läraren särskildt konner hvad hvarje barn kan och hvad deticke kan. Man kan underlätta eu sådan kännedom genom anteckningar, som kuuna göras ganska enkelt, och härpå förevisade talaren exempel. HStundom blir en indelning af lexlag at nöden; men då aldrig mer än tre sådana. I detta fail vore ett biträde af 15 å 16 ärs ålder, som kunde fås mot billigt arfvode, att rekommendera. MSådara hade talaren med fördel sett användas i Skottland. Af vigt vid all undervisning 1 folkskolan är att man ofia repeterar, Hvarje änne bör indelas i små kurser, och man bör så ofta repetera alt barnet icke hinner glömma något, På sådant sätt hinner man icke långt; men man vinner en säkerhet i kunskapen, som är mera värd. Hvad den ojemna skolgången eller skolknivgen vidkommer, så kände talaren, att skolkning vid elementarläroverken är en oerhörd sak, och han kunde icke inse hvarföre den skall ega rum i folskskolan. I Stockholms folkskolor hade för 3 år sedan de skolkandes antal utgjort 33 proc., då skolkningen nu hära på försvunnit derstädes. Gif barnen en behaglig lokal, god materiel och goda lärare, som förmå att ingifva intresse för skolan, låt munterhet och glädje råda bland barnen, gör sjelfva undervisningen glad, och skolkningen ekall i betydlig grad minskes. I Stockbolm hade man utom detta för regel, att hvarje barn, sem under terminens lopp icke utan anmäldt giltigt förfall varit någon dag från skolan, erhåller en ringa premie af 12 å 25 öre, utan afseende på hars förhållande i skolan för öfrigt, och man kan knappt tro hvad denna lilla premie verkat. För att kunna ingifva barnen intresse, måste läraren sjelf ega imtresse för undervisningen, och han bör aldrig börja en lektion i något ämne, utan att förut hafva läst öfver och beredt sig för lektionen. Detta vore bruket i elementarskolan, och talaren för sin del beredde sig alltid för hvarje lektion: En sådan beredelse vore så mycket mer behöflig, som enhvar vet att den undervisning vi sjelfva erhållit i de flesta ämnen, varit i högsta måtto ofullständig. Personer, som gått den lärda vägen, ha vanligen vid skademien och genom sjelfstudium erhållit vidgade vyer; ekolläraren deremot har i ailmänhet icke kunnat synnerligt böja sig öfver DE see DS ER RIE AE ESR IR RTR