HÄNDA RU SR Anna SR GRSeSR nea en anar aReeRR 7 få fri resa, när han for öfver till Amerika, hade han: gjort tjenst som kajutvakt och således förvärfvat sjömannaduglighet. Öfverhufvud taget är ingenting omöjligt, och jag tror icke de hade så orätt i sina förslager; men Naranjas närvaro ombord gjorde mig till en avnan än jag verkligen var. Jag hade på en gång en älskares alla farhågor och en moders ömma oro. När det englarena barnet slumrade och jag förtjust vakade vid dess bädd, föddes en mängd ljufva, förut ej anade: känslor i min själ. Jag hade förlorat min djerfhet; jag var lycklig. Tanken på att inlåta mig i en förtviflad strid, hvarigenom mitt hjertas skatt skulle råka i fara, förskräckte mig. Det förnuftsskäl hvarmed jag lyckades stäfja mina vänners otålighet var detta: Smitharneha intresse utaf att, så vidt möjligt är, bevara mnegervb lif. Derpå beror för dem en enorm rikedom; ty dör den stackarn måste de för alltid afsäga sig hoppet att finna den stora skatten. Så snart vi kastat ankar i en eurepeisk hamn, lofvar jag er på min heder att befria den olycklige mannen. Nio dagar sednare, den 4 febr. 1860, inseglade Johannes Döparen i Galway-viken och ankrade sent på qvällen en half sjömil från land. Bambos befrielse var min första och vigtigaste angelägenhet. Jag bad om plats i den båt, som skulle föra två af bröderna Smith till staden; men för att undvika misstånkar lät jag ingen af de mina följa med. Vi åtskildes på kajen, Smitharne och jag. Som jag enkom rest till Irland för att värfva folk, hade jag skaffat mig en mängd upplys