Dagens Nyheter – 4 september 1865, sida 3

ta vore lika s ömt som er fot! utropade tiggaren. En dwell, En engelk landsortstidning berättar förloppet sf ca duell sålun Den ena af parterna u;sades, och den a 9 parten sköt i luften . Frågas nu hvem so: lossade det dödande skottet? Erefven och Presten. Bland anekdoter om den under konung Gustaf III:s tid namnkunnige fältmarskalken grefven Gustaf David Hamilton läses uti märkvärdigheter rörande skånska adeln af I. C. Barfod, pag. 438: Det hände sig en gång, att han på en smal väg mötte en som åkte i postvagn och som ej ville hålla nog af vägen, hvilket hade den obehagliga verkan, att båda stjelpte. Grefven, häftigt förtretad, sprang ur sin vagn, och fann den andre vara en prest. Denne, som förskräcktes vid åsynen af grefvens band och stjerna, sade: Jag är en af vårs Jesu Christi tjenare. Då grefven hörde dessa ord, ropade han med upplyfta händer: Store Gud, hvilka hundsfottar 1 har till tjenare! Hyggligt sällskap. En stor del at Marseilles lösa befolkning, bestående af tjufvar, prostituerade qvinner, landstrykare och frigifua fångar, har sedar några dagar slagit sig uer på den plats, der man tror att mördaren Picotr afrättning skall i oörsiggå. Äfven om nättena vistas de på platsen, sofvaude under träden, och öfverallt derde kunna flnua något Bkzydd. Mycket folk har tågat ut för att se på denna honnetta samling af hyggliga menniskor. Äfven vid Pharo har lägrat sig en mängd amatörer af guillotinen, ty somliga tro att schavotten kommer att resas der. Tvis?. Ett par herrar talade med hvarann om religion och kommo i en häftig tvist. — Ni är antingen deist eller atheist! utropade den ene ifrigt. — Nej, jag är dentist, svarade den andre.