Dagens Nyheter – 4 september 1865, sida 1

I byn fanns en stackars neger, som hette Bambo och var dykare; för tillfället qvarhölls denne af sjukdom hemma bland gqvinnorna. Han kallades vanligen på skämt mannea med guldtunnan, emedan han ibland, när arracken lossade hans tungas band, brukade skryta med att han visste, hvar en tunna, full af guld, vore gömd. Du ser, att vi nalkas berättelsens hjertpunkt. Naranja var god och hjelpsam samt kände till vissa huskurer, som begagnas i Mexico. Hon tyckte synd om Bambo och skötte honom så godt hon kunde. Det dröjde icke länge, förrän han tillbad henne som ett gudomligt väsende. En afton då ham höll på att somna in till följd af en dekokt, som hon lagat till åt honom, hviskade han: eSennora, ni skall bli rik som en drottVi trodde att han redan talade i sömnen. Två af bröderna Smith voro närvarande. Grelot berättade för mig, att de utbytt en besyunerlig blick med hvarandra. Några minuter derefter inträdde Sam och berättade att Johannes Döparen var i sigte. Vi gingo ut allusammans och blefvo varse en eld, som lyste långt ut i viken åt söder till. Vi släckte då eidarne på strauden och lade oss att sofva, beslutna att afsegla redan följande dag. Vi stego verkligen ombord, och Naranja var den enda, som märkte, att hennes vän Bambo icke hade kommit och önskat henne lycklig resa, närhon for.