Dagens Nyheter – 4 september 1865, sida 1

Jag hade alltid i friskt mixne dessa Raoussets urd: hvilken som helst, som från ctt annat land förer med sig hundra beslutsamma och trogna krigare, kan bli herre öfver Sonora. Jag skulle ha kunnat samla ihop tusen man på åtta dagar, der jag var; men beslutsamt och troget foik måste man söka upp annorstädes. Jag visste att bröderna Smith hade en skonare, en utmärkt seglare, vid San Jose. Under vår expedition mot Apacherna hade jag uppgjort aftal med Smitharne om en resa till Europa, fram och åter. Jag ämnade värfva mina krigsmän bland det mest lidande folk i verlden, hvilket man sällan hör talas om bland irländarne. Dessa polackarnes bröder i nöd och förtryck följa h-em som helst som vill befria dem ur deras elände. Miguel, Grelot, Naranja och jag lemnade på en gång herr de Pizarres gods. Alla mina andra följeslagare hade druckit sig rusiga och förklarat sig för generalen. Susanna, den stackars tokiga fickan, hade rymt sin väg under natten. Vi blefvo visserligen förföljda, men uppnådde helbregia kusten, hvarest vi träffade bröderua Smith. Der hafsstranden var som högst, hade dessa upptändt eldar, hvilket var ett tecken åt besättningen på Johannes Döparen att infinna sig med skonerten. Dock var denna ännu ej 1 sigte. I tre dagar väntade vi på dess ankomst. Under nätteraa fingo vi tak öfver hufvudet i en liten by invid hafsstranden. Denna bestod af fyra eller fem kojor, bebodda af perlfiskare.