Dagens Nyheter – 1 september 1865, sida 1

omkring. Men låt oss nu tala förnuft med hvarandra. Jag känner redan hälften af din historia; vet du, hvad jag skulle ha gjort, om jag varit i ditt ställe? — Nej, låt höra! — Jag antar att jag och Nannette, likasom du och din hustru, hade blifvit förföljda af vildar. I vildmarken skulle jag allt ha haft svårt att reda mig med dem; men hade jag väl en gång lyckats komma inom Frankrikes område, skulle jag nog ha dragit dem vid näsan. Jag skulle minsann inte alls ha krusat för dem. Ser du, i ett civiliseradt land ta vildar sig inte bättre ut än en fransman i Sydamerikas öknar. Det tjenar ingenting till att ange dem såsom brottslingar hos de offentliga myndigheterna, då man inte har något bestämdt brott att tillvita dem. Domaremakt och polis finnas visserligen i hvatje civiliseradt samhälle, men det är derföre icke sagdt att dessa institutioner äro det bästa, civilisationen medfört. De äro nu gamla och, såsom allt ålderstiget, skröpliga och förfallna. Hvad jag menar med vår civilisation är sjelfva vårt lefnadssätt, vår tids uppfostran, våra seder och bruk, vårt umgängeslif, vårt materiella framåtskridande, vår poesi. Vildarne förmå myeket i ödemarken, intet på de af menniskor hvimlande torgen och gatorna. När de komma bland folkhoparne, bli de alldeles bortkomna. De äro vana vid tyetnad, och här är buller och stoj; vid mörker, och här är gaslysning. Jag tar min hustru under armen, beger mig med henne till jernvägsstationen, köper plats i en kupå, der jag vet att jag kommer 1 godt och trefligt sällskep; och så reser