Dagens Nyheter – 1 september 1865, sida 1

VIL En revolution i Mexiko. Iogenting störde ännu nattens stilihet och lugn. Lätta moln sväfvade genom skyn, men de förmådde icke undanskymma månan. Naranja hade blifvit tröstad af en kyss och ånyo inslumrat. — Min tanke föll genast på dig, emedan jag icke eger någon annan vän än dig, sade Mornaix, sedan han och Roger ånyo blifvit ensamma. Der borta, der alla menniskor äro tappra, och tio gånger om dagen spela 7udda eller jemt? om sitt lif, har jag aldrig träffat någon person i besittning af så mycket verkligt mod, som jag anser dig ega. De bästa, de gladaste minnen jag eger från min barndom äro fästade vid dig. Jag ser dig ännu för min själs öga såsom den pålitligaste, den starkaste, den modigaste i våra kämpalekar. — Åh! käre Robert, utbrast Roger, du var allt lika god slagskämpe som jag... Men det är inte detsamma att slåss med knytnäfvarne och deltaga i äfventyr. — Vid tanken på den fara, hvaraf jag och denna varelse, som jag älskar hundra gånger mera än mig sjelf, hotas, har jag alltid tröstat mig med att säga till mig sjelf: Det finnes en Roger. — Ja, om det bara gällde rättstvister, skulle jag nog kunna gagna dig. — Du känner inte dig sjelf. — Det är möjligt! afbröt honom Roger. Jag är måhända en bjelte, när allt kommer