Dagens Nyheter – 1 september 1865, sida 1

—— st ommamostovmstss a EEE — F Miguel och Mornaix utbytte en blick, medan den gamla Magdalena andäktigt gjorde korstecknet. i — Ge den der pojken, som är i trädgården, en sup, sade Mornaix. I morgon få vi sofva I ro allesammans. När Magdalena gått ut, återtog han i bekymrad ton: — Hvad säger ni om allt det der, Malgache? Miguel skakade på hufvudet och sade: — Jag har ingenting sett och ingenting hört, men jag skulle vilja sätta min heder i pant på att de förfölja oss ända från Paris. Jag känner det inom mig. — Så är ock förhållandet med mig, utbrast Robert; jag känner det inom mig. — Vid min heder, inföll Roger, jag tycker nästan jag känner det, jag också. Miguel såg på honom med beskyddarmin. Derpå gick han till dörren och sade: -— Jag skall gå åt kyrkogården till och se efter, huru de se ut de der vålnaderna, som roa sig med att promenera på parkmuren. Han gick ut och stängde dörren, utan att det minsta ljud förmärktes. I detsamma hördes en ugglas läte från något af träden utanför kuset. — Robert! ropade Naranjas ljufva stämma från sängkammaren. Kom hit! Mornaix öppnade dörren. — Jag tyckte, jag så gerna ville se dig. Jag har drömt, att vi voro fångar båda två. Man sade åt mig: Tala om hemligheten, eller också blir din man mördad !