Dagens Nyheter – 31 augusti 1865, sida 2

få något att göra med bröderna Smith, ty då skulle de allt få svårt att reda sig. — Säger du det? utbrast Roger i munter ton och fattade sitt glas. Dina Smithar måtte då vara riktiga erkeskälmar? — De äro guldgräfvare, sjömän, jägare, till hälften indianer, till hälften spaniorer, d. v. 8. de äro icke stort sämre än hin onde sjelf. Roger gnuggade händerna. — Jag är visst ingen vän af äfventyr, tänkte han helt högt, men att ta lifvet af en urslonig hund, det kan jag väl göra. Men en sak får du lof att upplysa mig om! de äro ju mycket kloka, dina spårhundar? — Ja, på sitt vis utomordentligt kloka och beräknande. — Hvad kunna de då ha för en fördel utaf att mörda dig och din hustru. när de i allu fall inte veta, hvar guldtunnan är gömd? -Att bli utaf med mig är naturligtvis alltid en fördel för dem. Hvad min hustru angår, så är förhållandet annorlunda med henne. De vilja ta benne lefrande, om det är möjligt. — Öch sedan söka förmå henne att tala? Mornaix svarade endast med en jakande åtbörd. Stora svettdroppar perlade på hans panna. i -— Men om hon vägrar att säga dem något? återtog Roger. — De begagna tortyr, kunde Mornaix med yttersta möda framstamma. — Tortyr! upprepade Roger bestört, och reste sig ofrivilligt upp. — De tänka, fortfor Mornaix med darrande stämma, att det icke finnes en qvinna