Den hemlighetsfölla skalen Roman af Paul Föval. (Forts, fr. or 201.) VI Huru natten sedan förflöt. Innan Robert Mornaiz började siu be-ättelse, öppnade han fönstret, som vette åt trädgården, Han hvisslade sakta; straxt derefter hördes en likadan hvissling dernerifrån. Någon stod på vakt utanför huset. Koger satt qvar på sin plats och kastade blicken åt fönstret; några trädtoppar belysta af månen, en takås och en ringklocka var allt hvad han såg. Den djupaste tystnad herrskade derute. — Ah, utbrast ban, oär Mornaix kom tillbaka, efter att ha stängt till fönstret. Dina följeslagare sofva då aldrig? — :Inte ofta åtminstone, svarade Robert. Men de ta igen skadan ombord. — Ja ja men! Tre tusen mils resa, och litet. mera ändå . . . Jag ber dig förlåta min nyfkenhet: det bär gamla huset ser något dystert ut, i synnerhet nattetid . . . Skulle du händelsevis -befara att det blir taget med storm? i — Ja, svarade -Mornaix lugnt, det är visst inte omöjligt. Han satte sig och tillade helt tankfull: — Det är sjelfva tusan, hvad de ha fint väderkorn. På det hela taget, vore det kan