Dagens Nyheter – 31 augusti 1865, sida 1

— Och hvad jag winst af allt kan begripa är att du så der läter dig jagas af brottslingar . . . ty jag tar för afgjordt, att det är brottslingar. — Du kan lugnet svära derpå. — Behötver du fy för sådanader banditer som n hare för en hop hundar? Vi lefva ju midt i Frankrike och midt i det nittonde seklet, då så mycket är gjordt för den personliga säkerheten. — Jag skall med några få ord lösa dender gåtan. Jag vet, att en tunna guldsand fiunes gömd på ett ställe, beläget öfver tretusen mil härifrån. Men trenne andra personer ha också liten hum om denna tunna. De veta att den fionsg, men icke hvar den fians. Äfvenledes veta de, att jag och Naranja ha reda på hvar den finns. De personer jag talar om äro sjömän; de tro att tunnan är lika stor som cn vanlig justerad tunna, och uppskatta derföre det guld, den innehåller, till sextiofyra millioner francs d. v. s en så stor summsa, att de, om de komma i besittnin af densamma, kuuna tömma alla rommfat på hela jorden, 8å sönder allt porslin som flanes i den gamla och nya verldens boutiker och magasincr, köpa ett älskogsberg högt som Chimborazzo, brygga en brylåbål, djup och vid som oceamtn, mid ett ord lefva ett lif fullt af de mest öfverdritna och onaturliga, de mest berusande och ursinniga förlustelser. Mornaix torkade svetten af sin panna; ban var helt blek. — Om jag nu, fortfor han, skulle infinna mig Los en polistjensteman och säga: Här i Frankrike fivnas Lågra personer, som