sitt bröd. Han kan ändå alltid ibland tå svära öfver motvind i skärgården och utefter kusten. Du söger åt honom: Jag tycker inte om ångbåtar; då förstår han hvarom fråga är. Sedan säger du: Jag vill resa öfver till England på en god segelslup, som håller sjön bra. Jag är road af att segla och bar fruntimmer med mig! Han blir förtjust och tar dig i famn. Du ger honom en liten handpenuing och lagar att fartyget blir i ordning att afgå, så snart flod inträffar. Hvad säger du om det der förslaget? — Det är bra, sade Roger. Sedan är jag väl fri? — Åh! du är fri on på ögonblicket, om du så önskar. Roger sammanrynkade ögonbrynen. — Hvarföre skall du säga så der? utbrast han i missbelåten ton. — Nå väl då, du är inte fri ännu, sade Robert. Min hustru bör för dig vara en syster . .. — Jag tycker verkligen redan så mycket om henne, fom om jag vore hennes bror. Mornaix omfamrade honom. — Om du inte vurmade så mycket på att bli notarie, skulle du vara en ypperl:g pojke. Behöfver du några vidare upplyspiugar för resan. — Nej .. . Men hvad jag är alldeles okunnig om, är, hvarlöre de der menuniskorna förfölja dig. — Deri har du rätt. — Jag vet ej ens, hvilka de äro. — Nej, det vet du inte.