MM Mn ske ändå bäst att göra ett slut med eus på förföljelsen. — Det finns väl en bössa för min räkning? — En god bössa, derpå kan du lita, sade Mornaix och tryckte hårdt hans hand. Roger besvarade handtryckningen och antog en mindre butter min. — 8e så der ja, mumlade han. Tala nu, min vän, jag hör dig. Mornaix fyllde glasen och intog en riktigt beqväm ställning, likasom beredde han sig att börja en lång historia. — Jag vet verkligen inte hvar jag skall begynnpa min burättelse; skulle jag börja från början, hann jag inte sluta den på ett helt dygn. — Framförallt var kort! — Hörpå nu hvad jag säger . . . Om ingenting händer i natt, reser du din väg i morgon bittida. Ser du, de der skälmarne, somm förfölja oss, känna inte dig alls. Du fiärdas lika säkert som ett bref med posten. Du beger dig till Dreux derifrån till Evreux, hvarest du byter om hästar och iäter en smula ... — Jag är inte hungrig, inföll Roger. — Som du behagar. Sedan far du till Neufbourg, så till Pont-Andemer, hvarifrån du har bara en liten bit till Horfleur. I Honfleur frågar du efter patron Renard, en gammal sjöbuss, som var andre styrman på det Elipperskepp, hvarpå jag gjorde öfverresau till Newyork. Han har nu slagit sig i ro på gamla dar. Den der karlen har en kutter och ett par skutor och med dessa förtjenar han