Dagens Nyheter – 30 augusti 1865, sida 3

lion francs. Newyork den 19. Kursen är sämre, men uppståndelsen på finansmarknaden är dock i aftagande och förtroendet återkommer. HvarjehanGa Nyheter. RBRällvisa mot polisen — i Engfend. En poliskonstapel i London, George Walters, stod nyligen inför Marylebone-polisdomstol, tilltalad att hafva öfverfallit och våldfört sig mot en hr Henry Berry. Käranden berättade att han med ett sällskap damer och herrar haft en liten båtfärd på dammarna i Regents-park ; och att då sällskapet på qvällen ämnade lemna parken, befunnos grindarna stängda. För att inte fruntimren skulle behöfva vänta, så steg Berry ötver grinden, för att hemta nyckeln hos uppsyningsmannen; men han var knappast kommen ut på gatan, förrän konstapel Walters kom och fattade honom i halsen, och ruskade honom häftigt, sägande: — Jag ska sätta dig i arrest och tilltala dig för öfvervåld, din kar-. nalje ! Hr Berry erbjöd konstapeln sitt kort, men det hjelpte ej, och hr Berrys begäran att blifva förd till öfverintendenten Edwards, blef också afslagen; istället fördes han till polisvaktkontoret af Walters, med hjelp af en annan konstapel och en drucken kusk, som påstod sig höra till civila polisen. Under vägen blef hr Berry misshandlad, och hans kläder sönderrefyvos. Följande dag inställdes hr Berry vid domstolen för att svara på Walters anklagelse för öfvervåld. Walters hade två vittnen, som intyga att Berry uppfört sig vildsint och slagit Walters. Derefter hördes två af hr Berry åberopade vittnen, och dessa intygade att Walters varit don öfverfallande, ochatt hr Berry af honom och hans biträden blifvit mycket illa behandlad. Efter en lång öfverläggning förklarade domaren, att han var öfvertygad om hr Berrys oskuld, och insåg mer än väl hur illa konstapel Walters handlat. Walters dömdes till att böta 70 rdr, eller att undergå en månads fängelse. Anlagens och själsförmögenhelernas ärftlighef är temligen allmänt antagen som gifven. För att tydligt bevisa ärftligheten ir det tillräckligt att fästa uppmärksamheten på de bestående karaktersdragen hos två olika racer. Amerikas indianer äro spridda öfver en ofantlig landyta från Nord-Amerikas kalla regioner genom eqvatorn ned till Södrens milda luftstreck. HRacen är delad i flera tusen olika stammar, som tala lika många skiljda språk och hafva blifvit ställda under de mest olika inflytelser, som man vet af deras behandling i Peru, Mexiko, Natchez och Bogotå. Somliga hafva blifvit besegrade af militärmakt från Spanien och Portugal, andra hafva kommit under jesuiternas herravälde, och en stor del af Nord-Amerika har blifvit koloniseradt af de Europeiska racerna hvarvid indianerna blifvit undanträngda. Under alla dessa förhållanden hafva utmärkta forskare iakttagit indianernas väsende, och alla öfyverensstämma de i följande iakttagelser : Racen är delad i åtskilliga varieteter, som i gruncen dock hafva samma karakter öfver hela Amerika. Männen, och i någon mindre grad qvinnvorna, äro af naturen kalla, melankoliska, tålmodiga och tystlåtna. Mannen och hustrun med deras barn lefva tillsammans i sin hydda, likt personer, som slump, men icke sympati och känsla fört tillsammans. Barnen behandla föräldrarna med vårdslöshet, ofta med hårdhet och grymhet. Man har sett mödrar mörda sina barn utan den ringaste känsla af inre förebråelse, och talrika vilda stammar hafva derigenom dött ut. De Amerikanska indianerna visa ringa eller ingen sympati för hvarandra. När de äro utan sysselsättning kunna de hela dagen sitta i samma ställning, försjunkna i sina egna inskränkta tankar. De gå vanligtvis i långa rader, med kort afstånd mellan hvar och en, utan att säga ett ord, äfven om de öfverraskas af något ovanligt. Deras kärlek för fosterland och fäådernehem är dock mycket stark, och de hafva en förvånande känsla för sitt personliga värde. Här ser man således en öfver en stor del af jordklotet spridd karakterstyp, hvilken på det högsta skiljer sig från andra racers karakterstyper. Betrakta t. ex. åen vestafrikanska negern. Han har större olikhet med indianen till sjilen än till kroppen. Indianen är tålmodiz, tystlåten, värdig och utan alla passioner. Neoorn har deremot hetsiga nassioner. men hvar