Dagens Nyheter – 30 augusti 1865, sida 2

— För tusan! ropade Mornaix i vredesmod. Din tankeverksamhet måtte visst vara något trög. Det föll dig inte heller in att öppna garderobsdörren hos din fästmö och se efter om någon vär gömd derinnanför samt, ifall så var, kasta honom ut genom fönstret. — Du misstager dig, käre vän, sade Roger mycket fogligt. Jag tänkte nog på det. — Nåvil, hvarföre gjorde du det inte då? — Jar sade till mig sjelf: kanske Nannon älskar honom ... — Nå än sen? Det var ju ett ytterligare skäl att . Han afbröt sig, emedan Rogers ögon fylldes af tårar. — Bist hvad som sker, sade denne och försökte småle. Du vet, alt Roger Bontemps tar dagen som han kommer. Det svider väl i mig, men tiden helar alla sår . . . Om en vecka, är jag lika glad igen. — Jag är nästan rädd för, att du aldrig blir glad mer i hela ditt lif, sade Mornaix. — Låt oss icke tala vidare i det der ämnet nu. Om jag stött dig på något sätt, så förlåt mig. Säg mig 1 stället, om det är Naranja eller guldtunnan, som för ögonblicket förorsakar din oro? — Begge två ...och det här ståtliga godset sedan, på hvars egor vi färdats ungeför en timma. Märkte du det der anslaget vid stora ingången? — Nej . Är godset till salu? — För tre millioner. — Det förefaller något dyrt. — Åh! jag skulle betala dubbelt, om så fordrades.