Den hemlighetsfulla skatten. Roman af Paul FEval. (Firs, fr, or 200) Roger hade fått papper, som var gulnadt af ålder i en chiffonier, en gåspenna, som icke alls ville gå, och bläck som var tjockt och betäckt utaf en hinva af mögel. Han hade suttit en hel qvarts timma och ännu endast åstadkommit datum: Gilliers-Saint-Martin, nära Nogent-le-Roi. — Det är allt en bra bit härifrån till Tronchelgatan, sade han och lade ifrån sig pennan för att hvila en smula. Herr Pi6daniel är en alltför klok man, för att inte förstå... — Låt mig på en stund slippa höra taias om din herr Piddaniel, afbröt honom Mornaix häftigt och ställde sig midt framför honom med händerna korslagda öfver bröstet. Vi skola språka! -— Jag tillstår, genmälde Roger, att jag är litet sömnig. Om man ekall slåss i morgon, så... — I morgon eller sednare... kanske redan i natt... Skall man då sofva? — Qviällen före slaget vid Austerlitz... började Roger. — Jaså... afbröt honom åter Mornaix. Nåja, hvarför inte? vi kunna gerna skämta en stund. Det gör en godt: — Men jag skämtar inte jag... Tvärt. om, hvar gång jag tänker på Nannette, ärjag färdig att brista i gråt.