AO rr dörrarne bli väl lästa och Turk lössläppt hela natten. Om någon bultar på får ingen svara. Huset är öde, förstår ni. Han klappade i händerna och Grelot infann sig. Till denne sade han med låg röst: -— Håll karbinerna färdiga! Ett ögonblick derefter var allt tyst och öde i huset, hvars besynnerliga konturer det knappa månskenet otydligt förrådde. Vincent och Magdalena betraktade hvarandra i köket med försagda blickar. — Det är ej ofta som vår husbonde kommer ut till landet, sade Magdalena med en suck. Vincent skakade på sitt gråa hufvud, som var betäckt af en yllemössa, och svarade : — Jag vet ej hur det kommer sig, att jag är så nedslagen i sinnet; det förefaller mig, som om någon olycka förestode. — Kom och lägg dig, sade Magdalena. — Nej, svarade den gamle tjenaren. Vår husbonde vill att jag hvarje halftimme skall göra en rond utan ljus på gården och i fruktträdgården. — Det ser ut som han hade röfvat den unga frun, mumlade Magdalena. — Och har du sett den der karlen i halmhatten ; han är svart som hin onde sjelf. — Och den långa ljusa herrn har begärt att få bläck och penna. — Ingen bryr sig om att sofva något. — Och alla dörrar lästa med dubbla lås. — Och inte får man svara, ifall någon bultar på! Begge sprutto till, då den gamle Turk ute på gården uppgaf ett klagande tjut.