Dagens Nyheter – 29 augusti 1865, sida 1

Den hemlighetsfulla skatten. Roman af Paul Föval. (Firts. fr. n:r 199.) Och utan att öfverlägga vidare, försvann han bakom den högra häcken, under det att Grelot , tyst som en orm, kröp igenom den venstra. Mornaix och Roger blefvo allena. — Dender hvisslingen var bara ett försök att skrämma oss, sade Robert. Vi upptäckte två gendarmer till häst. Derpå tillade han och gaf Naranja, som smålog emot honom, en kyss på pannan: — Du har sett min hustru -. -Naranja hviskade honom någonting i örat — Jo visst, svarade Robert, du känner honom väl: det är Roger Bontemps, min kamrat i Henrik IV:s skola . . Jag har allt talat med dig åtskilliga gånger om honom. Naranja sträckte fram sina armar och sade: — Jag blef helt förskräckt ... Jag tyckte mig känna igen en af männen på Johannes Döparen . . . Herr grefve, tillade hon i smått befallande ton, om det också skulle gälla mitt lif, vill jag inte tillbringa en minut längre i deona kista , .. Jag har verkligen narrats för er, då jag sagt, att jag qväfs härinne; jag har både frisk luft och tillräckligt utrymme .. . Men ser ni, att så der spela död, medan man ännu lefver, är bestämdt olycksbringande. Så tror jag. Hon kastade sina bara armar kring Roberts hals.