Dagens Nyheter – 29 augusti 1865, sida 1

Roger tänkve på Naunette. och sade till sig sjelt: — Äfven jag har varit älskad ... Återstoden af vägen tillryggalades fort och u:an några äfventyr.. Ungefär fyra timwar efter, aftärden från Paris, bytte man om hästar för fjerde gången och tog af på en biväg, hvilken gick längs efter ett plank, som inhägnade en vidsträckt park. Ötver planket såg man ymniga högstammiga träd uppskjuta. Bobert sade .helt sakta: — Se på den här parken bara! Det präktiga ekipaget, som ilade framåt med blixtens snabbhet följde utefter planket öfver en halftimma. Flera gåvger frågade Robert: — Tycker du inte, det är vackert här? Man kom nu till sjelfva ingången en verkligt kunglig ingång, genom hvilken man kunde se en ofantligt lång all af jättelika ekar. Miguel hejdade hästarnes fart, medan de passerade förbi denna ingång. På ett visst afständ afspeglade sig månens sken i det kolossala slottets hundrade fönster. — Tycker du, det är vackert här? frågade Robert ännu en gång. På sidan om allen straxt vid ingången låg en liten utmärkt täck paviljong. Natur och konst hade gjort allt för att göra den vidsträckta parkanläggvingen utomordentligt skön. Så långt ögat kunde nå, omslöt Eure-floden, lik en bred silfverram, det herrliga laudskapet och fiskdammen med sitt kristallklara vatten liknade en sjö. — Du tycker väl det är vackert? frågade för fjerde eller femte gången Robert.