Dagens Nyheter – 29 augusti 1865, sida 1

Se så der ja! sade denne. I Naranjas fosterland äro qvinnorna tappra och sky inga uppoffringar och lidanden ... Men är det fråga om skrock då .. . Ser du Roger! Vi äro tagna genom öfrerrumpling. Herrskarinnan kar sagt: jag vill! — Det är väl inte för roskull du användt den här krigslisten! invände Robert allvarligt. — Naturligtvis icke; men de, som vi-veJat föra bakom ljuset, äro nu långt härifrån, och fru grefvinnan skalle tusen gånger heldre vilja sätta lifvet till än äta middag vid ett bord, kring hvilket tretton personer sitta. Naranja gjorde en min, som betydde att hon ej medgaf sanningen af sin mans påstående; men bon visade ingen motsträfvighet, då de båda vännerna lyftade henne ur likkistan och buro henne in i vagnen. — Det vår en fredag, hviskade hon helt sakta, som jag såg min. mor för sista gången. Mornaix skämtade icke mera... Han kysste bort tårarne ur lecnes sköna ögon. — Ingenting!: sado Grelot, som nu kom tillbaka. — lngenting! sade äfvenledes Malgache, Herr de Lavaur bar bört miste. Man vände med vagnen och for tillbaka till stora landsvägen. När bullret af hjulen bortdött i fjerran, hördes en sakta hvissling från toppen af en ek ungefär tjugu steg från det ställe, der de resande stannat. En aflägsen gnäggning besvarade signalen. Straxt derefter sågs en präktig häst i sakta galopp komma springande ur småskogen på högra sidan. Det rörde