Dagens Nyheter – 28 augusti 1865, sida 2

—— —— OR — AL L — NA I Meo Naranja! — Au! henne är act icke värdt att tala om. Roger gjorde sitt bästa. Vi böra göra honom den rättvisan att upplysa, det han, oberäknadt den rörelse han erior vid åsyneno of den unga afsvimmade qvisnan, var lika lugn, som om han hade gutt och promenerat 1 tofflor uti sit arbets-um. Ilan upplyftade Nuranjas förtjusande huf vud och stödde det mot kistans kant. Han häktade vidare upp hennes klädning, och don onglasköna varelsea öppnade åter siva ögan; I detsiumma hördes ctt sakta buller, som tillkännagaf att de resaude återkommo eller att en främling nalkadegx. Ivstinktmässigt fattade han en af studsarne, Han spiärde hanen och blef varse en knallhatt. Vapnet var laddadt. Nu sfvaktade han helt trygg hvad som komma sku!le, Snart stodo tre menniskogestalter bredvid honom, utan att något annat ljud, än det vi förut omniimnt, förrålt deras annalkande. —Bravo! sade Robert. Du hade dock lika lätt kunnat blifva skalperad, medan du stod så der och väntade. En anuan gång skall du gå tillväga på klokare vig Du får lof att vara lärpojke, innan du kan bli mästare, förstår du. -— Jag hörde, det prasslade i löfven här . erarade Roger. Hans tre föjeslagare betraktade hvaranåra, och Malgache yttrade med låg och orolig röst: — Di äro vi inte ensamma här. (Forts)