Dagens Nyheter – 28 augusti 1865, sida 2

var virad kring hennes rika svarta loczar, På hvardera sidan om henne sågos tvenne laddade studsare. Ofrivilligt sade Roger till sig sjelf: — Vi äro fyra... Robert hade icke hå!lit hemligt, att det var fråga om en duell på lif: och död, en duell, i hvilken Roger kunde komma att spela en anvan roll än en sekundauts. Men vi få icke förglömma, att Roger var notarie och icke en kringirrande riddare. Han var så i själ och hjerta notarie att han med svärdet i hand skulle ha tystat munnen på den som vågat påstå att han icke var det. Han fann det äfventyr, hvari han råkst, ännu mera orimligt än ni eller jag. Allt hvad äfventyr heter, var hans plåga; han arbetade på allt sätt för att icke råka i sådane likagom en pudel, som man vill kasta i sjön mot h.ns egen vilja. Men denna gång hjolpte det icke; han var för ögonblicket en äfventyrare och måste förbli det. Nog skulle herr Denis-Tiburce Pigdaniel ha blifvit bra förvånad, om någon väckt honom midt i natten och berättat, att haos tillkommande efterträdare befann sig på landsvägen, vakande öfver en sBlumrande skönhet från Sonora, som färdades i baldrägt uti en likkista! När man har den äran att vara notarie. : och har bott vid Tronchet-gatan i trettiotvå År, kan man möjligtvis förstå en grisetts beligenhet och ha uadsecewle med en Nannette.