tighetsmått, så tycktes fruktan för den hemlighetsfulla ficuden också vara ovanligt stor. Roger märkte det nog och föruudrade sig deröfver. Man kunde då midt i Frankrike och midt i det nittonde århundradet b!i utsatt för f.ror, mot hvilka samhällsordningens upprithållare icke förmådde skydda en? Vidtog Kaffrernas land endast tio mil från Gandboulevarden? Hvarföre lät icke Robert Mornaix försvara gg af Ingens skyddande arm? Hvarföre lekte han så der kurragömma på den fo!lktomma lJaudsbygden? Det kunde eljest tyckas, som man icke behöfde färdas, såsom det brukas i vildmarken, uti ett land, der jernvägar korsa hvaraudra öfverallt. I ett civiliseradt land får icke mannen försvara s8g sjelf; han har cj rättighet att bära vapen. Lagen ir dena enda beväpnade. Derföre också blir hvarje medlem i ett ordnsdt samhälle misstänkt för att vara lagens fiende, om han icke stiller sig under dess skydd. Det ges dock handiingar, som icke anses vanhedrande, ehuru de af lagen förbjudas, t. cx, en enlevering. Men Robert hade ju sagt: — Jag är gift. Hans hustru! det var då sin hustru han lät färdas på detta sätt! Månen belyste det inre af kistan, i hvilken en Iefvande varelse måhända nu för första gången andades, En kappa af rosenrödt siden betäckte Naranjas spensliga, men gudomligt sköna gestalt. En kran af blommor