Dagens Nyheter – 28 augusti 1865, sida 1

Grelut svarade icke. Han var icke längre på sin post. . Malgache steg ur vagnen och begaf sig med snabba steg åt stora vägen till. Roger märkte, avt det icke alls hördes, när hansgick. Äfven Mornaix smög sig bortåt samma håll, sedan han bedt Roger hålla i tömmarne. Flera mivuter förflöto. Ena fullkomlig tystaad herrskade i trakten. vor Plötsligt ropade en mild röst Roberts namn; det var samma röst, som Roger hört en gång förut under ett hästombyte. JTogen svarade. Rösten ropade åter, denna gång hö-: gre och med ett uttryck af ytterlig otålighet. Roger steg nu i sin tur ur åkdonet. Månen, som förut varit gömd bakom molven, blet pu syulig mellan träden; Roger såg sig omkring; det var så tyst och öde öfver-. allt, som hade han befunnit sig midt i-en öken. NE . För tredje gången hörde han den der qvinnorösten roma: — Robert, jag ber dig, tag bort locket, vore det endast för ett ögonblick. Våra läsare skulle säkerligen småle, om vi utan vidare förklaringar påstodo att Roger erfor en liflig öfverraskoing. Han hade :viss serligen redan förut anat att lådan icke innehöll ett lik; men allt hvad som tilldrog sig denva natt, löretöll honom så besynnerligt, att han j var fullt saker på, om han hade sitt förnuft i behåll. q Ett fjerdedels dygn, hade knappt förflutit, sedan han, glad oaktadt siva bekymmer, gick: uppför de branta trapporna till Nannetties äns! språkslösa boning. Vet Var uu ungelär döm