Den hemlighetsfulla skatten. Roman af Paul Föval. (Forts. fr. n:r 197) Men Robert ville icke ha någon detaljerad skildring; han bad att få höra hufvudomständigheterna, likasom höga embetsmän, som aldrig ha tid. Robert hade icke tid. När den gyldene åldern återkommer, och den tyckes icke vara långt borta, skall man bryta armar, beu och hals af alla embetsmän, som blifvit öfverbevisade om att icke ha tid. Det der skall ske medelst stegel och hjul å offentligt torg. Hvar gång Roger ville utbreda sig öfver ett eller annat älsklingsämne, såg Robert på sin klocka och tillstoppade dermed munnen på honom. Efter en qvarts timma hade Roger slutat sin berättelse. — Kort och godt! sade Robert i en afgörande ton. Du tror dig vara kär i en ung flicka, som inbillat dig hvad bon velat om sina föräldrar, fattiga men hederliga. Hon talar en dålig franska, som endast begrips i det lärda Pays latin. Hon har öfvergett dig för en skolgosse i sjunce klassen, som lika väl kan vara en hårfrisörslärling. Din mor vill gifta bort dig; du vill bli notarie, och som notariatet anses vara väl instängdt inom lås och bom, tron ni giftermålet vara en passande nyckel att öppna dörren med. Men giftermålet förutsätter en qgvinna och du älskar inte