Dagens Nyheter – 26 augusti 1865, sida 1

Roger hade skrifvit fyra rader, Jå con röst bredvid honom helt sakta uttalade dessa ord på engelska: — Nu är det gjorde! : Han såg sig om och Virseblef en person, klädd i ljusa somruarkläder och med en halmhatt på hufvudet, hvilken med snabba steg aflägsnade sig uppåt gatan. Robert bade rest sig upp. — Vi måste ge 083 af! sade ban. — Det är nu andra gången, jag bör eogelska talas i qväll, sade Roger. Ar det nu, äfventyret börjar? — Kom nu! Du får sluta ditt bref dernere. — Dernere! Hvar? — Kom! Han drog Roger i armen; denne kramade ihop brefvet mellan fingrarne och sade i un dergifven ton: — Ja... Jag får väl skrifva dernore. I det ögonblick, då de lemnoade kaföeta veranda, sågs en lång karl, mager som en gök, men starkt byggd träda ut ur sjelfva serveringsrumraet, hvarifrån han observorat dem Han följde de båda vännerna på tjuga steg afstånd. Robert, som gick mycket fort, Vände sig om flera gånger, innan bun hann till hörnet af Lepelletier-gatan. Mea gatan hvimlade af folk, så att det icke Var möjligt att upptäcka, om mean var förföljd eller ej. Vid operan väntade ena hyrvaga. — Stig upp! sade Mornaix. Derpå vände han sig till kusken: — Palais-Royal, stora uppgången!