Å — Vaktmästare! ropade Roger. — Hvad vill du ha för slag? — Penna, papper och bläck, svarade Roger. Ser du, jag får lof ait skrifva till min mor och min förman och förklara anledningen, bvarför det varit mig omöjligt att i afton iufinna mig på utsatt ställe och underteckna de båda kontrakten. Deri har du rätt, sade Robert. Artigheten bjuder det... Du är den vettigaste I yngling jag lärt könna. Vaktmästaren frarmbar de begärda skrifmaterialierna, och Roger började genast en epistel. Du var en god skytt förr i verlden, sade Mornaix till honom. — Åh! jag har tagit mig betydligt sedan dess... lät mig skrifya nu. — Skrif du... Du var ingen dalig ryttare heller, tror jag? Jag rider i kapp med hvem som helist ... låg mig våra nu. — Gå på och skrif du!... Du sam ju öfver Seinev som en fisk, om jag inte minnes Orält. — Jag skulle kunna simma på rygg från Paris till Saint-Cloud..-. Se så der ja! Nu sitter jag och skrifver em Saiut-Cloud till hr Pigdaniel. Han ref sönder brefvet och började ett nytt. Emellertid väntade wman hos notaricn. Man började bli otålig, och för hvar tredje minut upprepade fru de Lavaur: — Han kommer snart. Jag är säker på, att han kommer.