Dagens Nyheter – 26 augusti 1865, sida 1

komma alt ofta sammanstöta här i verlden. Jag hade verkligen hoppats mera utaf dig. -— Broder, svarade Roger, det glädjer mig att höra dig kalla mig så. Jag älskar icke ofta, men länge. De, som jag håller af, kunna icke hoppas för mycket af mig... Hvad vill du? Han räckte handen åt Mornaix, som åter betraktade honom med sina blixtrande ögon och syntes tveka. Efter en stunds tystnad började denne: — Det är så att... det är fråga om äfventyr ... -—Jag förstår nog det, sade Roger småleende. Du vet, jag söker inte sjelf sådana, men jag kan följa dig på dina... — Förfärliga äfventyr ... fortsatte Robert. — Nåja, låt dem gerna vara förfärliga. .Eftersom jag i alla fall... Du kommer väl ihåg Thomas Stones förutsägelse? Den resandes solbrända ansigte uppklarnade. Han skakade duktigt sin väns hand, som han ännu qvarhöll mellan sina egna, och utropade: — Vid Gud! nu känuer jag igen Roger Bontemps! -— Nå, fram nu mwed, hvad du har på sinnet! Jag är bara öra. Mornnix kastade ännu en gång en spejande blick rundi omkring Big. — Iute här, sade han med låg röst. — Ja, men jag bör väl få veta... — Hvad det är fråga om... Jo, en duell, en duell på lif och död, hviskade Robert. — Och jag skall bli din sekundant? — Mera än det, kanhända.