den qvinna giftermålet förutsätter. Och nu står du alldeles handfallen och vet into om du skall hålla åt höger eller venster, och är tio gånger barnsligare än vi voro i skolan... Hvad har du användt din tid på, min gosse? — På att skapa min lycka! svarade Roger med en djup suck. Mornaiz gjorde en axelryckning. — Jag vet inte, hvaraf det kommer sig, sade han med förakt, men jag hör aldrig menniskor tala om lyckan, annorledes än såsom redan försvunnen. Jag, jag älskar framtiden. — Det närvarande torde dock ha största värdvet, inför Roger. — Nej, visst icke; ty som en pil hvart nu försvinner?. Han fästade sina eldiga ögon på Rozr och frågade helt tvärt: — Vill du bli rik i en hast? — Jag tillstår, att det qvittar mig temligen lika, om jag är rik eller fattig, svarade Roger mycket lugut. Mornaix sammandrog ögonbrynen. — Hade du varit rik, sade han, skulle du ha kunnat gifta dig med din Nannette. -O! utbrast Roger, det behöfdes ingen rikedom till det. Om hon bura velat, skulle ingenting i verlden ha kunnut skilja oss åt! — Du har inte blifvit mycket förändrad sedan skolt: en, märker jag, muwlade Robert 1 missnöjd toa. Du hör fortfarsude afsmak för äfventyr? — Afgjord atsmak. Robert Mornaizx sänkts rösten och tillade: — Jaså, broder, våra vägar lära då icke