Den hemlighetsfulla skatten. Roman at Paul Föval. (Ferris. fe. ur 196.) Hvad brydde sig Roger om allt det der? Ack! icke det ringaste. Nannon! så hette deb : tjusande varelse som i hvär sekund hotade att öfverstiga hans tankes tröskel. Han hade icke för vana att spionera på folk och vikunna försäkra, att det var första gången i sitt lif han stod så der sysslolös på en bro. När klockan slog half nio lemnade de båda okända sin plats och styråe kosan åt kajen: Roger följde efter dem. Hvarföre? Jo af-samma skäl som barnen följa taskspelarne på våra marknader. : Det fattades bara, att hän hade haft en boll eller skallra i handen. På kajen togo sig de begge herrarna hvar sin åkardroska. Roger staunade och såg på dem. De båda okända tryckte hvarandras hand och sade: — FE natt då! Men plötsligt väcktes Roger ur sin tanköpriddhet genom denna fråga, som med hög och tydlig röst framställdes åf herrn i den ena droskan: i ; — Hvad heter männen? Och detta svar, Bom lika tydligt afgafs af den, som tagit plats i den andra: -— Roger Cazal de Lavaur. Eogers förstå tanke var att skynda fram; men de begge droskorna ilade redan med hastig fart åt alldeles motsatta håll