Dagens Nyheter – 24 augusti 1865, sida 2

väl inte ske! Man försiör inte så genom ett dumt streck hela sin framtid. Roger hade en iure kallelse att bli notarie, hau ansåg sg vara af vår Herre dertill bestämd. Dessutom visste han väl, hvart han gick: han gick till herr Piddaniel för att underteckna kontrakten. Men — han vände ryggen åt Madeleiuekyrkan och herr Piedanicl bodde vid Trouchet-gatan ? Bah! Alla vägar föra till Rom. Men — åter ett men — han blef trött benen ville icke bära honom och svetten dröp af hans panna. Han lutade sig mot skranket på en bro, men hvad denna hette, skulle han icke ha kunnat säga. Det var redan temligen mörkt. Klockan slog åtta i Justitie-palitset. Klockan nio skulle man samlas hos herr Picdaniel, Roger tänkte : det är god tid. Han stod qvar på bron och lyssnade till bullret på gatorna och vattnets brus under sig. Jag vet icke, hvarföre han just i detta ögonblick erinrade sig Robert. Förmodligen var det derföre att hun hade så stort behof af en vän. Hade väl Nannette spelat komedi med honom från första dagen de sågo hvarandra? Han hade alltid funnit henne så okonstlad och på samma gång så ädel och upphöjd till sina tänkesätt. Under åratal hade detta hjerta varit för honom en öppen bok. Jag vet väl af det! Vet väl af det! Det sved i hjertat på den stackars gossen; men Roger Bontemps behöfde icke mera än tjugufyra timmar för att bli glad igen.