Dagens Nyheter – 23 augusti 1865, sida 2

HägVU gång Lange all Kubest Barrade LOLO alt deltaga med sig i något galet upptåg, var det alltid han, som mest förgick sig, så av Rvbert wed våld mäste dra bonom ur spelet — geuom ett najppatag i halshuden, likasom vore han en nskev hund, för att begagua ctt egendomligt uttryck at Taomas Stone, lärarenv i engelska språket och för resten en gammal filesof. Roger afskydde alla äfventyr; Robert ilskade dem. Thomag Stone sade en gång just med afseeude på ätfvemyr: Mornaix kommer att dagligen ta sig ett eller två glas sådant der vin, mer om Lavaur våzson enda gäng skulle smaka derpå, kan man vara säker på, att han slukar hela buteljen. En afton i september månad 1852, åto våra begge vänner atskedsmiddag tillsammans i ect euskildt rum på källaren Dagneaux. KRoger var uedslugen, Robert upprymd och full af de gladaste förhoppningar. Han var nu fri från skoltvånget; hela veriden stod honom öppen och framtiden log emot honom. Han hade nyss iuvvädlt i det verkliga lifvet. — Alla 1öegående år, sade Roger, då vi skiljts åt, har det endast varit för två månpader, — Nu dröjer det allt två år, tio år kanhända, innan vi träffas, svarade Robert, men när jig kommer wvllbaka, är jig en rik mau. Koger skakade på bufvudet. Robert fortfor i tvärsäker ton: (Forts.)