Dagens Nyheter – 22 augusti 1865, sida 1

— Du sjunger icke mera? sade Roger med ett tvunget leende. — Nej, svarade Nannette helt kort och godt. Derpå tillade hon och slog ned ögonen: — Klockan är inte half sju. — Jag hade så brådtom att träffa dig, svarade Roger, som med ifver grep detta tillfälle att komma till en förklaring. — Ju tidigare du kommer, mumlade Nannon och låtsades visa mycket upptagen af sitt arbete, desto förr blir jag dig qvitt. Han såg på henne med förvåning. Hon började åter gnola: Eu präktigt bröllop hålla vi Med mat och dryck i glädtigt lag Och sällare kan ingen bli Än jag uppå min bröllopsdag. O, att jag fann en gyllne skatt I skogens villande natt! Roger afbröt henne, då hon ämnade taga om refrängen andra gången och sade i allvarlig ton: — Du har någonting på sinnet? — Visst inte! svarade hon. — Är det en hemlighet? — Skall jag tala om mina hemligheter för hela verlden? Roger rodnade och ville fatta hennes hand. Hon drog undan den. — Du ville veta hvad som ligger mig på hjertat, sade hon nästan gråtfärdig; ser du, det är derför att jag inte vet hvar nägon skatt finnes. Snart fattade hon kurage igen och sjöng med ljudelig röst: